Danmark och Napoleon | Språk: Danska

alltför ofta har danska historiker fokuserat på förhållandet mellan Danmark och England under perioden 1799-1815. Antologin Danmark och Napoleon avhjälper detta med en rad bidrag om effekterna av periodens dansk-franska relationer på allt från militärteknik, konst, arkitektur och samhällsutbildning i Danmark.

Danmarks förbindelser med Napoleons Frankrike kulminerade i undertecknandet av den fransk-danska krigsalliansen den 31 oktober 1807 i den franske kejsarens jaktslott i Fontainebleau. Alliansen var en vattendelare för Danmark: den bröt en nästan hundraårig tradition av att förbli neutral i periodens frekventa stormaktskonflikter. Danska beslutsfattare satsade nationens existens på framtiden.

Valet av Napoleon som allierad verkade rationellt hösten 1807. Köpenhamn hade bombats och tvingats kapitulera några månader tidigare av en engelsk belägringsstyrka som hade lagt beslag på flottan - nationens stolthet och säkerhet i internationell politik. Napoleon verkade vara den garant som Danmark behövde i en fortsatt uppgörelse med England - och i uppgörelsen med Sverige om Norge.

Men Napoleon visade inte det nödvändiga intresset för att säkra Danmarks välfärd eller ställning i Skandinavien. Den dansk-franska alliansen fortsatte den nedgångsperiod som hade börjat med slaget vid Röding 1801, fortsatte med krigstillståndet mot England från 1807 och statsbankrutt 1813 och slutade med brytningen med Napoleon och förlusten av Norge 1814.

Boken har ett förord av Per Stig Møller, ett efterord av Lally Hoffmann och bidrag av Lars Bangert Struwe, Eric Lerdrup Bourgois, Søren Mentz, David Fumex, den svenske historikern Lars Ericson Wolke, Thomas Lyngby, Tine Damsholt, Ulla Kjær, Kay Søren Nielsen, Hans Christian Berg, Finn Nerland, Niels Høffding och Ulrik Langen.