Grottor | Pia Busk | Språk: Danska

Pia Busk (f. 1965) gör sin mogna debut med ett märkligt och grubblande epos: Grottan. Pia Busk har sina referenser i ordning; det är ingen tillfällighet att vi har att göra med epik, något så gammaldags, men om vi trodde att tiden för heroiska prestationer var förbi, är det härmed motbevisat.

Grottan lånar från Illiaden och Odysséen, men i en fri lyrisk form och med storstadens underjordiska värld - läs: prostitution - som bakgrund. Här försöker människor på mörka adresser återuppfinna kärleken, där gränserna mellan gott och ont suddas ut och hängivenheten till köttet blir ödesdiger.

I två parallella spår berättar en kvinna och en man, Lucy och Mannen med lie, var och en om sina liv och erfarenheter i miljön, som köpare och säljare, och hur dessa positioner löses upp och man blir varandras närmaste. Lucy och Mannen med lie berättar, inte som bekännelselitteratur, inte alls, utan i en stiliserad form, surrealistisk och humoristisk.

Figurerne gennemspiller teatralske forløb, de hygger sig med bl.a. hård sadomascokisme, men der skal hele tiden mere til, det kommer ud af kontrol og kulminerer, da manden vil redde kvinden ud.

Grotten er hverdagskost i strømmen af udgivelser sådan et efterår. Mennesket bliver meget lille, livet staves med småt, når man har sluppet sin skygge og begynder at svæve. Og man iøvrigt vejer de samme kilo. Man har den samme dødvægt. Så falder man tungt.

Én af Grottens bipersoner er Marianne Petersen, som sammen med sine to drenge blev offer for det tilfældige møde med Peter Lundin i juni 2000. Det er så alvorlige ting, Pia Busk tager under behandling, og man lige ved at tude, når man læser passagen om Marianne, og så er livet alligevel værd at leve, når det gøres med en sådan omsorg.