Digte | Adam Oehlenschläger | Språk: Danska

Adam Oehlenschlägers debutsamling Digte publicerades i slutet av 1802 och är en av de viktigaste punkterna i den danska litteraturhistorien, som gärna firar dramatiska förändringar i tidsandan och litteraturen: fyrar som Ludvig Holberg, Adam Oehlenschläger, Georg Brandes och Johannes V. Jensen har på så sätt präglat litteraturens utveckling från upplysningstiden och långt in på 1900-talet.

Inte minst tack vare dikten De gyllene hornen, som Oehlenschläger skrev efter många timmars intensivt samtal med Henrik Steffens, den tyska romantikens profet, och det suggestiva (och roliga) läsdramaet S:t Hans kvällsspel, har Digte uppnått ikonstatus. Det var här som tidvattnet vände och den tyska universalromantiken plötsligt slog igenom i den danska litteraturen.

I dag är det bara Guldhornen som väcker nästan allt intresse för diktsamlingen, och det finns oändligt mycket tysk romantisk filosofi i verket. Men stämmer detta? Förnyades den danska litteraturen så plötsligt? Hur mycket håller diktsamlingen som helhet fortfarande fast vid det sena 1700-talet? Hur mycket förskönade Oehlenschläger och Steffens själva "genombrottet" i sina senare självbiografier? När blev Guldhornen egentligen den kanontext och nationella litteraturikon som har fyllt generationer av gymnasieutbildning väl och riktigt? Och hur gick Oehlenschläger och romantiken egentligen tillväga för att åstadkomma detta?

Johan de Mylius, utgivaren av denna utgåva, har inte bara strävat efter att rena och förmedla texterna, utan i sin epilog också efter att polera glasögonen och renodla vår syn på boken och på dess förvisso inte ointressanta receptionshistoria. En ikon i kritiskt ljus.